”Det finns grader av helveten i paradiset”

Startade dagen långsamt med frukost vid havet

Sedan poolhäng, strandhäng och snorkling för dem som ville. Min bästa snorkling är den där man står i vattnet och tittar på fiskarna. Man behöver inte blöta huvet och inte heller försöka andas under vattnet vilket är så konstigt.

I hotellets restaurang var toaletterna speciella eftersom de saknade vägg. Det gick ju att stänga toadörren men det var inte mycket nytta med.

Vi hade inte mycket att välja på eftersom vi checkat ut från rummen. Vår lilla transfer-long tail båt som skulle ta oss till den stora piren med den stora båten var i mycket god tid.

Jag är medveten om att det jag nu ska beskriva absolut är att anse som ett icke-problem. Men ändå det kändes som ett större problem just då. Vår båt kom inte till den stora piren. Vi väntade och väntade Och när den väl kom någon timme försenad var den full och vi fick snällt vänta på på nästa- som ingen visste när den gick… När den båten äntligen kom och vi kom på med alla väskor fick vi höra och förstå graden av i-landshelevete som de som var på den båten hade varit med om. Den hade stått på grund i fem timmar och det hade blivit så varmt för de som var ombord att de var tvungna att krossa en stor fönsterruta på båten så att de skulle få luft.

Konstaterade därmed för mig själv att det finns grader av helveten i paradiset också. Mitt helvete var inget emot de som suttit på båten i många timmar utan mat och som fick kippa efter andan i värmen. Att vänta en stund för länge kändes litet.

Sedan började vår lååånga resa hem. Vi stannade på så gott som varenda ö runt omkring och länge åkte vi åt fel håll, men jag unnade liksom de andra passagerarna att äntligen komma fram, efter sin mardrömsresa. När vi äntligen närmade oss Koh Lanta var det kolsvart ute och båten hade såklart inga strålkastarljus precis – utan en liten thailändsk man men en mycket liten ficklampa. Så det gick långsamt.

All heder åt thaiarna som säkert arbetat sedan tidig morgon på båten.

När vi väl kom fram kastade vi oss iväg för att få mat i magen. Tog ett säkert kort när det gäller mat

Oreoshaken lämnade inga kids besvikna. Tonåringarna ja, de hade redan försvunnit iväg till baren. Som tur var var de inställda på en tidig kväll så nu ligger vi alla i sängarna på vårt älskade Lanta.