De här dagarna precis innan är värst. Oro i kroppen inför resa och att lämna allt hemma. Flygrädslan som gör sig påmind, stress att inte hinna med allt.
Otto cavalier är i alla fall än så länge lyckligt ovetande om att han ska tas omhand av andra, vilket såklart kommer gå finfint.
Om man nu är orolig att inte få med sig allt kan man spana in makens 4 sidiga Excel-fil… gör mig nästan mer stressad-
men känns ändå kanske tryggt på nåt vis…
I helgen firade vi i alla fall julafton nr 2, så på så vis är vi ju förberedda.
Imorgon är den stora dagen då vi får veta om man måste sitta bredvid en tysk ( vi flyger från Frankfurt) troligen högljudd och stor gubbe eller med någon familjemedlem, när vi skulle boka platser på flyget var det fullt. Troligen släpps platser imorgon men än så länge har vi förberett alla familjemedlemmar på vad man då säger ( I dont speak german) vilket är en lögn för vissa av oss men ändå…
hurskadetganuda 